Har kommit snö nu i veckan och det var lite att det högg till i hjärtat på mig för Aamor älskade snö, han blev alltid så glad och valpig när den första snön kom. Tänk om han hade fått vara med en vinter till men nu ville ödet annat.
Sen kände jag bara suck, jag hade inte satt in bilen i garaget kvällen innan. Var bara till att borsta och skrapa.

Det är tomt här hemma men så är det ju och inget man kan göra något åt.
Visst jag kan skaffa ett annat djur men jag är inte en som bara kan göra så för allt får ta tid utan att jag går och gräver ner mig för det kan jag inte göra.
Livet ger annat och tiden blir över till andra saker precis som det ska.
Visst vissa dagar känns det mer för ett liv kan inte bara passera utan att lämna spår och efter detta året är där många sogespår. Allt tar tid!

Jag kan inte nog berömma mina underbara kollegor som hjälpt och stöttat mig genom allt, mina fantastiska grannar och andra vänner och bekanta. Vilka fantastiska människor ni är.

Vad gör man utan hund? Ja det kan man undra ibland men den största känslan är att jag inte är bunden som innan, fast jag inte kände mig bunden då så var jag det ändå. Särskilt efter att föräldrarna försvann för de passade Aamor innan om jag skulle något.
Det blir inte lika fort skitit på golvet nu. Aamor fällde inte men han drog in grus, löv och annat. Det märktes skillnad bara när Affi lämnade oss.
Jag har varit ute och ätit med grannen några gånger och det är trevligt.
Det är ju så att jag försöker hitta på lite annat och tänka positivt hjälper.
Viktigast är att må bra och ta dagarna som de kommer och det tycker jag att jag både gör och lyckas med.
Jag tror och hoppas att jag är en stark människa men även starka behöver vara svaga ibland bara det inte tar över.

Jag är tacksam för alla år vi haft, all kärlek!

Gullunge i soffan ;)