Jag var lite seg i morse när jag skulle gå till syrran, jag stannade hela tiden och tittade ifall jag fick syn på nån hund.

När vi trots allt kommit halvvägs så tröttnade nog matte på mig och sa "kom nu så kollar vi om mattefar har nån vovve hemma, det har han nog!", gissa om jag fick bråttom dit.

Matte fnittrade hela tiden och jag var snabb uppför trappan och tyckte matte tog lång tid på sig att öppna dörren och när hon äntligen öppnade for jag in, sprang förbi Affi och in i köket till mattefar och ut i hallen igen.

Där fanns inte en enda vovve någonstanns!

Då började matte skratta och sa "att Affi var vovven"!

Hon är ingen vovve, det är ju min syrra! Jag blev lurad, fy så taskigt av matte!

Detta är väl ingen vovve, alla ser ju att det är syrran, eller hur?

Vi har varit ute mycket på trädäcket och i vår hage. Solen kom strax innan middagstid fast det såg mörkt ut på morgonen.

Jag har "vattnat" lite buskar, stolpar och grannens garagehörna som är i tomtgränsen.

När matte och jag kom hem så tyckte hon att jag skulle friseras, suck!

Vet inte om jag skrivit det innan men vet alla att man kan dö när frambenen ska kammas! Jag är helt allvarlig, man kan dö av det - känns så i alla fall men matte påstår att jag överlever det men jag är allt lite tveksam.

Visst jag har överlevt det i 2,5 år men man vet aldrig. Gillar inte att kammas på frambenen!

Har ätit mitt torrfoder och det utan nått extra på, måste chocka matte ibland!

Jag och matte har fått ett fint Påskkort från Belissagardens kennel.

Tack så mycket!